netlinda

Vad gör dig lycklig? Är det samma saker som gör mig lycklig? Vad gör dig nöjd med ditt liv? Är det samma saker som gör mig nöjd med mitt?

Jag vet att det finns så många människor som jämför sitt liv med andras, och då ofrånkomligen med det liv andra lever på ytan, för det som finns där under ser vi ju väldigt sällan. Det är lätt att tro att andra är så lyckade, har världens finaste man, barn, familj, hus, prylar osv. medan man själv kämpar med att få det oglamorösa vardagslivet att gå ihop. Men vem vet vad som finns bara man skrapar lite på ytan?

Jag kan villigt erkänna att jag ibland kan se personer som har en massa saker jag själv skulle önska, fast jag kan nog ockspå ärligt känna att jag aldrig varit avundsjuk ( på andras liv). Man skapar ju själv det liv man vill leva, och det finns säkert inte så många som avundas mig mitt, men själv kan jag inte tänka mig att leva på något annat sätt just nu. Det är farligt det där att jämföra sig med andra för man vet aldrig exakt vad det är någon annan har, egentligen, och som jag skrev innan så kanske vi inte ens vill ha samma saker. Någon kanske lever det perfekta livet, enligt dem, men det behöver ju inte betyda att andra är avundsjuka och skulle vilja ha det livet.

Jag är inte som andra. Eller så är det precis det jag är? Det känns som att alla är så beroende av någon. Själv älskar jag att vara själv. Märk väl själv, inte ensam. Jag vill vara själv när jag själv har valt det. Jag älskar att vara social ochumgås med folk, men jag älskar också att få vara själv en hel dag. Måste det vara antingen eller? Jag vill ha min egen längehet. Han kan få ha sin i huset bredvid.

Just nu är jag lycklig för att jag är vuxen och kan bestämma över mitt eget liv och det är den insikten och "framåtsikten" jag önskar man ibland kunde ge sina kämpande tonåringar (jag pratar om min elever) som är fast i något de inte vet hur de ska ta sig ur. Det blir bättre! Åtminstone är det ju det man måste hoppas och tro. För jag har också den smärtsamma insikten att det faktiskt inte är alla som ens som vuxna fullt ut kan bestämma hur de vill leva. Jag önskar att er tid kommer. I really do.

Vad som förde mig in på dessa tankar var egentligen en krönika som någon länkat på facebook och som fick med att skratta högt, men som sedan också ledde tankarna in på annat jag reflekterat över den här veckan.

Bjuder här: Grej jag tänkte på igår. Singlar känner nog igen sig. Jag kände i alla fall lycka över min lugna söndag som jag kan fylla som jag vill. Bakfull eller inte.

Fast nej, det jag vill få fram är inte att jag aldrig vill få barn, för det vill jag. En snygg man (lik sångaren i Dead by April) och barn. Ja, tack. Fast inte nu. Problemet är att jag inte är 20 längre. Kan man få mer tid? :)

Nu ska jag ta en kapselkaffe från min Nespresso och breda ut mig i min soffa och känna lycka över det vårsoliga vädret utanför, och sedan ska jag ringa någon för att umgås om jag vill.  ;)

Puss till alla fina människor <3

Kebabpizza a la bokstavskombination...;) Lika god som köpt, tycker jag.


Pizzadeg:

:: Vispa ihop cirka 120 gram philadelphiaost och 4 ägg.

:: Tillsätt cirka 1,5 dl grädde och en halv deciliter riven ost och rör samman.

:: Krydda med pizzakrydda och salt/peppar

:: Tillsätt ytterligare cirka 4 dl riven ost.

:: Bland allt och fördela på en bakplåtsklädd plåt.

:: Grädda i ugnen, 175 grader, cirka 25 minuter.

Topping:

Bred på tomatpuré och lite sambal oelek + kryddor

lök, färska champinjoner, tomat, och hemmagjort kebabkött (se tidigare inlägg)

:: På med lite riven ost och in i ugnen igen cirka 5 minuter.

Kebabsås

Blanda creme freiche med en dutt majonäs + sambal oelek och kryddor


:: Ha på kebabsåsen + pepperonis...njut! :)

Klarblå himmel och strålande sol gjorde, att det faktum att jag var tvungen att vara i Mjölby 08 på min sovmorgonsdag, ändå inte kändes särskilt jobbigt. Hann med tre möten redan innan lunch, följt av chilikyckling i skolan, planering av sjuornas svenska och ett bra löneamtal! :) Var kvar på jobbet eftersom jag skulle möta upp Sara och TT i stan sedan och hade jag åkt hem emellan hade jag nog somnat på soffan..;) Hann få en hel del gjort, produktiv fredag minsann!

Tog nöjd tåget till L och helgkänslan infann sig. Hämtade ut biobiljetter i automaten och skrattade nästan högt för mig själv när rutan "Ändra om någon i sällskapet i pensionär" kom upp. Ångrar att jag inte hann få fram mobilen och ta kort på meddelandet, haha. Blev mat och prat på Steves och sedan "Shoo bre". Jag älskade ju boken och tycker att filmen var bra, men en del var ändrat och det var ett lite annat fokus så den kunde ha varit betydligt bättre. Synd att inte utnyttja den underbart bra boken mer till att göra en ungdomsklassiker. Det här blev lite platt fall, jämfört med boken, men jag tyckte ändå den var bra och sevärd.

Idag har jag en hemma-lördag, så jävla (ursäkta svordomen ;) ) skönt! Har gjort lite GI-cheesecake och ska snart se ett avnitt av Elsas välrd i tv3play. Sedan får vi se :)

Känns som det har varit mycket diskussion om arbetstid och läraryrket på sistone, på olika sätt. Självklart ska man inte behöva brinna så mycket för sitt yrke att varken lön eller arbetstid spelar roll, då är något snett, och kanske är det snett just nu, eftersom så få unga verkar vilja bli lärare?!  Men att brinna lite tror jag är ofrånkomligt om man vill bli en bra lärare. Önskar ibland att man kunde bjuda på små glimtar ur en lärarvardag till dem som eventuellt fundrar på läraryrket. Glädjen i att se någon lyckas, att höra den under tre år tysta eleven i gruppen ivrigt argumentera för sin sak, att se någon av de tuffaste i klassen beröras och visa en medkänsla som inte alla vuxna är kapabla till, att nå fram till någon som man trodde att man hade tappat, att ha gamla elever som hör av sig för att berätta hur mycket man betydde osv. osv. Skulle de se glimtar av det så skulle valet inte längre vara så svårt.

Mitt moment den här helgen var att logga in på facebook och hitta ett meddelande från en kille i nian som bara ville berätta att han tycker att mina lektioner är toppen och att jag är den bästa läraren.
Ja, då blir man tårögd och varm i hjärtat. Sådana saker kan man leva på resten av terminen.

"Happiness is a journey, not a destination"

<3