You will stay in our hearts. <3
Har sovit närmare tolv timmar och vaknade med sprängande huvudvärk. Slog nog upp ögonen första gången runt halv nio, men har sen somnat om i perioder. Det fanns inte på världskartan att orka släpa sig upp. Känns som någon klubbat mig. Nu har jag dock fått i mig en första dubbel espresso från kaffemaskinen, och efter några till kanske trycket släpper.
Solen lyser ute, och vinden viner, gradantalet har inte stigit så högt än så än håller jag mig här i soffan med datorn i knäet. Känner för att skriva idag, men får nog ta det lite i taget.
I går var det begravningsdag för Mattias, en väldigt fin dag, om än väldigt sorglig. Åkte till jobbet på morgonen, men hade inte ro att göra något, så plockade åt mig mina finingars NP (skriv, engelska) och stack hem igen efter 10. Patrik plockade upp mig hemma runt 12 och vi åkte mot Rogslösa. På vägen dit började det regna och det var grått och duggade på väg in i kyrkan. Kändes på något sätt rätt. Fin stund i kyrkan, att få ta avsked. Efteråt var det fullt med folk på församlingsgården och finaste Monica höll tal från närmsta vännerna kan man säga. Vår klippa som kan ställa sig upp inför alla personer där och säga det vi alla tänker. Skönt att få både skratta och gråta på samma gång. Det behöver man. Det var också fint att få se andra vänner som kom längre ifrån och som vi alltid träffar på midsommar, och Mattias fina familj, som vi tycker så mycket om. Allt känns så konstigt. Ibland förstår jag det inte än, det går upp och ner hela tiden.
Innan vi åkte hem gick vi ner för att titta på gravplatsen. Stillsamt, rofyllt och vackert var de ord som dök upp. Utsikt mot famlijens hem och helt öppet synfält mot vattnet. Solen sken och allas blommor och sista hälsningar till avsked låg där. En plats för ro.
Ibland förstår man inte varför fina personer ska tas härifrån i förtid, för vid 35 år kan väl ingen vara klar här? Fast han kanske behövdes någon annanstans, och vi ses ju igen? Kommer alltid minnas den fina person han var. Genomsnäll och en sådan person man alltid kände sig bekväm med. Alla midsomrar vi firat, kräftfest och hattparad, hans "håruppsättningar" med bandanas och mina snoddar, alla sommarkvällar på stan, våra fester de första åren, hans avslappnade sätt och hur snäll han alltid var. <3 Jag vet att du har det bra nu, även om något saknas här för oss.
Nu trillar tårarna igen, men det är skönt, det behövs ju också.
Ta hand om er, och var tacksam för allt det fina i era liv.
Enya - May it be
Solen lyser ute, och vinden viner, gradantalet har inte stigit så högt än så än håller jag mig här i soffan med datorn i knäet. Känner för att skriva idag, men får nog ta det lite i taget.
I går var det begravningsdag för Mattias, en väldigt fin dag, om än väldigt sorglig. Åkte till jobbet på morgonen, men hade inte ro att göra något, så plockade åt mig mina finingars NP (skriv, engelska) och stack hem igen efter 10. Patrik plockade upp mig hemma runt 12 och vi åkte mot Rogslösa. På vägen dit började det regna och det var grått och duggade på väg in i kyrkan. Kändes på något sätt rätt. Fin stund i kyrkan, att få ta avsked. Efteråt var det fullt med folk på församlingsgården och finaste Monica höll tal från närmsta vännerna kan man säga. Vår klippa som kan ställa sig upp inför alla personer där och säga det vi alla tänker. Skönt att få både skratta och gråta på samma gång. Det behöver man. Det var också fint att få se andra vänner som kom längre ifrån och som vi alltid träffar på midsommar, och Mattias fina familj, som vi tycker så mycket om. Allt känns så konstigt. Ibland förstår jag det inte än, det går upp och ner hela tiden.
Innan vi åkte hem gick vi ner för att titta på gravplatsen. Stillsamt, rofyllt och vackert var de ord som dök upp. Utsikt mot famlijens hem och helt öppet synfält mot vattnet. Solen sken och allas blommor och sista hälsningar till avsked låg där. En plats för ro.
Ibland förstår man inte varför fina personer ska tas härifrån i förtid, för vid 35 år kan väl ingen vara klar här? Fast han kanske behövdes någon annanstans, och vi ses ju igen? Kommer alltid minnas den fina person han var. Genomsnäll och en sådan person man alltid kände sig bekväm med. Alla midsomrar vi firat, kräftfest och hattparad, hans "håruppsättningar" med bandanas och mina snoddar, alla sommarkvällar på stan, våra fester de första åren, hans avslappnade sätt och hur snäll han alltid var. <3 Jag vet att du har det bra nu, även om något saknas här för oss.
Nu trillar tårarna igen, men det är skönt, det behövs ju också.
Ta hand om er, och var tacksam för allt det fina i era liv.
Enya - May it be
Kommentarer
Trackback
