Perspektiv på sitt liv.
Vad gör dig lycklig? Är det samma saker som gör mig lycklig? Vad gör dig nöjd med ditt liv? Är det samma saker som gör mig nöjd med mitt?
Jag vet att det finns så många människor som jämför sitt liv med andras, och då ofrånkomligen med det liv andra lever på ytan, för det som finns där under ser vi ju väldigt sällan. Det är lätt att tro att andra är så lyckade, har världens finaste man, barn, familj, hus, prylar osv. medan man själv kämpar med att få det oglamorösa vardagslivet att gå ihop. Men vem vet vad som finns bara man skrapar lite på ytan?
Jag kan villigt erkänna att jag ibland kan se personer som har en massa saker jag själv skulle önska, fast jag kan nog ockspå ärligt känna att jag aldrig varit avundsjuk ( på andras liv). Man skapar ju själv det liv man vill leva, och det finns säkert inte så många som avundas mig mitt, men själv kan jag inte tänka mig att leva på något annat sätt just nu. Det är farligt det där att jämföra sig med andra för man vet aldrig exakt vad det är någon annan har, egentligen, och som jag skrev innan så kanske vi inte ens vill ha samma saker. Någon kanske lever det perfekta livet, enligt dem, men det behöver ju inte betyda att andra är avundsjuka och skulle vilja ha det livet.
Jag är inte som andra. Eller så är det precis det jag är? Det känns som att alla är så beroende av någon. Själv älskar jag att vara själv. Märk väl själv, inte ensam. Jag vill vara själv när jag själv har valt det. Jag älskar att vara social ochumgås med folk, men jag älskar också att få vara själv en hel dag. Måste det vara antingen eller? Jag vill ha min egen längehet. Han kan få ha sin i huset bredvid.
Just nu är jag lycklig för att jag är vuxen och kan bestämma över mitt eget liv och det är den insikten och "framåtsikten" jag önskar man ibland kunde ge sina kämpande tonåringar (jag pratar om min elever) som är fast i något de inte vet hur de ska ta sig ur. Det blir bättre! Åtminstone är det ju det man måste hoppas och tro. För jag har också den smärtsamma insikten att det faktiskt inte är alla som ens som vuxna fullt ut kan bestämma hur de vill leva. Jag önskar att er tid kommer. I really do.
Vad som förde mig in på dessa tankar var egentligen en krönika som någon länkat på facebook och som fick med att skratta högt, men som sedan också ledde tankarna in på annat jag reflekterat över den här veckan.
Bjuder här: Grej jag tänkte på igår. Singlar känner nog igen sig. Jag kände i alla fall lycka över min lugna söndag som jag kan fylla som jag vill. Bakfull eller inte.
Fast nej, det jag vill få fram är inte att jag aldrig vill få barn, för det vill jag. En snygg man (lik sångaren i Dead by April) och barn. Ja, tack. Fast inte nu. Problemet är att jag inte är 20 längre. Kan man få mer tid? :)
Nu ska jag ta en kapselkaffe från min Nespresso och breda ut mig i min soffa och känna lycka över det vårsoliga vädret utanför, och sedan ska jag ringa någon för att umgås om jag vill. ;)
Puss till alla fina människor <3
